Jag lovade mig själv och alla som vet vad som hänt att jag aldrig skulle vilja ha ett förhållande med denna man igen. Nu sitter vi och pratar om vår gemensamma framtid, och på ett sätt så känns det som att jag svikit mig själv.
Ni kanske vet snacket som kommer, om att det aldrig ska hända igen, att det aldrig var meningen, om ånger, ångest och ensamhet. Jag hoppas att jag nu har fått mitt barns pappa att förstå att om han någonsin skadar mig igen, då anmäler jag honom utan att fundera och han träffar aldrig mer vårt barn.
Jag har nyss vaknat efter ett sömnpass, hungern kryper sig på så det är dags att göra något åt det. Tänk vad härligt om en bara var tvungen att gnälla lite för att få matpåfyllning i flytande form, haha. Inatt är det inte jag som vaknar och gör mat i alla fall, underbart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar