Jag skulle aldrig se åt dig igen, jag svär!

Om kvällarna kan jag sakna någon att hålla om, någon som är längre än en meter och inte vaknar var fjärde timme och ska käka.

Jag längtar efter att älska och bli älskad av en vuxen människa, en förebild för mitt barn, en människa som inte är våldsam och som kan se längre än var ägodelarna räcker, någon som ser mig, och som älskar mig utan en vilja att förändra mig.

Jag gråter inte längre, eller jag försöker snarare att inte känna mig ledsen. Istället lyssnar jag på låtar som Starkare av Sara Löfgren!

Tänker tillbaka

Har just läst en förlossningsberättelse och känner att jag skulle behöva skriva ner min egna snart, innan jag glömmer bort. 

Det är snart åtta månader sedan min älskade unge kom till världen, några veckor för tidigt och väldigt snabbt. Jag skulle vilja spola tillbaka tiden och se till att stå på mig gentemot sköterskornas och läkarnas proffstyckeri. Isåfall skulle jag ha länguruvårdat hela tiden och ammat från början. Istället för att bli tvingad att börja med ersättning direkt och varmbäddsvårda ibland. 

Jag ser framemot kommande förlossningar, som jag utan tvekan tänker ha hemma. Jag vill ge min unge ett syskon vid tidigast tre års ålder, fast vi behöver ju en ny pappa först, haha.

Spelar på

Inatt sitter jag och plingar på min gitarr, har just lärt mig att både stämma gitarren och spela Sweet Home Alabama, Youtube är bra fantastiskt ibland! Nu kanske jag kan sluta använda min elektriska stämapparat, om jag nu kommer ihåg hur det var, första strängen lös med andra stängen och fjärde bandet, eller var det femte, jaja, snart kanske jag kan uppgradera mig från att kalla mig själv tondöv till att om jag får en ton, kan jag kanske stämma en gitarr. Fast bara kanske, haha.

Jag har så mycket texter som jag vill få ett ljud till, och eftersom att jag inte hittar, eller kanske inte vågar, leta efter någon som vill spela till mina texter, så är det bara att jag tar och lär mig själv.

En del ur en nattskriven text:

Är jag trött, så är det klart han sovit mindre.
Är jag sjuk, så kan du ge dig fan på att han är sjukare.
Jag kan inte känna mig misshandlad, för han tog bara tag i mig...
och slängde ner mig, han har aldrig slagit mig,
med knyten näve.
Mår jag dåligt, så mår han sämre.
Slår jag tillbaka, så kan du ge dig fan på att jag "gjorde något först"
Är jag rädd, så är jag dum
För det var aldrig meningen, "det måste du väll förstå".
Han skulle aldrig göra mig illa, det sjuka är att jag nästan tror på det,
fortfarande, några blåmärken och en hjärnskakning senare.

Nu börjar blåmärkena försvinna och huvudvärken släppte för en vecka sedan. Mitt liv är här och nu, och nu är det jag och mitt älskade barn, mot världen!

Soonwewillbethere kommer att handla om vårt liv, här och nu, och snart.
Snart är vi där, och lever drömmen, långt långt borta, men ändå nära.

En dröm utan sömn

Klockan har passerat midnatt, men vem skulle bry sig i ett klockfritt samhälle? Här ligger jag nu och funderar på Livet, som verkar förändras till det bättre för varje dag, nya vägar visas och jag följer dem.

Drömmer om en framtid i ett varmare land, där vi är fria och lever av det naturen ger oss med hjälp av permakultur. Där jag har möjlighet att oskola barnet med Livet som Läroplan och världen som klassrum.

I harmoni med naturen!