Inatt sitter jag och plingar på min gitarr, har just lärt mig att både stämma gitarren och spela Sweet Home Alabama, Youtube är bra fantastiskt ibland! Nu kanske jag kan sluta använda min elektriska stämapparat, om jag nu kommer ihåg hur det var, första strängen lös med andra stängen och fjärde bandet, eller var det femte, jaja, snart kanske jag kan uppgradera mig från att kalla mig själv tondöv till att om jag får en ton, kan jag kanske stämma en gitarr. Fast bara kanske, haha.
Jag har så mycket texter som jag vill få ett ljud till, och eftersom att jag inte hittar, eller kanske inte vågar, leta efter någon som vill spela till mina texter, så är det bara att jag tar och lär mig själv.
En del ur en nattskriven text:
Är jag trött, så är det klart han sovit mindre.
Är jag sjuk, så kan du ge dig fan på att han är sjukare.
Jag kan inte känna mig misshandlad, för han tog bara tag i mig...
och slängde ner mig, han har aldrig slagit mig,
med knyten näve.
Mår jag dåligt, så mår han sämre.
Slår jag tillbaka, så kan du ge dig fan på att jag "gjorde något först"
Är jag rädd, så är jag dum
För det var aldrig meningen, "det måste du väll förstå".
Han skulle aldrig göra mig illa, det sjuka är att jag nästan tror på det,
fortfarande, några blåmärken och en hjärnskakning senare.
Nu börjar blåmärkena försvinna och huvudvärken släppte för en vecka sedan. Mitt liv är här och nu, och nu är det jag och mitt älskade barn, mot världen!
Soonwewillbethere kommer att handla om vårt liv, här och nu, och snart.
Snart är vi där, och lever drömmen, långt långt borta, men ändå nära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar